Film recension: Fight Club

Det var så sjukt svårt att skriva en recension på den här filmen. För det första så får man aldrig reda på huvud personens namn eftersom allt berättas av honom så genom hela filmen går han som "jag". För det andra så visste jag var jag skulle börja, vad jag skulle ta med och hur jag skulle berätta det. Det slutade med att jag hade skrivit flera rader och ända inte kommit längre än till Bobs enorma mansbröst. Så den här recensionen kommer se ut på ett lite annorlunda sätt, mer berättande. Hoppas ni tycker om recensionen i alla fall.

Så filmen handlar om den här killen som vi aldrig får veta namnet på som inte kan sova. Men som upptäcker ett sätt, att gråta. Så han blir beroende av att gå på cancermöten eftersom det är där han kan gråta som ett litet barn. Tills Marla kommer. En bluff, hon har inte ens cancer. Men hon sitter alltid där, på alla möten tänkt av sitt rökmoln. Tanken på hennes blotta existens och att hon är en bluff förstör allt. Men snart kommer han inte behöva cancer mötena, för han träffar Tyler Durdon och tillsammans skapar dom Fight Club där dom enda reglerna är:

Den första, du pratar inte om fight club.

Den andra, du pratar inte om fight club.

Den tredje regeln, om nån ropar sluta, blir skadad eller tuppar av så är slagsmålet slut.

Den fjärde regeln, bara två killar i ett slagsmål,

Den femte regeln, bara ett slagsmål i taget

Den sjätte regeln, inga skjortor. Inga skor

Den sjunde regeln, slagsmålen pågår så länge som de måste.

Och sista regeln, om det är din första kväll på fight club, måste du slåss.

Well, antar att allt låter lite rörigt och konstigt och trailern kanske inte hjälper mot det men den är så sjukt värd att se i alla fall.

När jag såg den första var jag mest förvirrad, förvånnad och tänkte inte så mycket mer på den. Men bara någon vecka efteråt så var det något som fick mig att se den igen och jag blev helt förälskad.

Jag kan inte lova att du kommer att älska den, men jag gör det och många andra gör det. Så har du inte sett den, ge den en chans, kanske två. För jag tror att du kommer få se vad jag menar.

Baserad på en bok av: Chuck Palahniuk

Manus: Jim Uhls
Regissör: David Fincher

Skådespelare: Edward Norton, Brad pitt och Helena Bonham Carter

År: 1999
Poäng:4.5/5